Sida 780

- Det behöver du inte ens veta, grinar betjänten, känner
jag lilla markisinnan rätt, så flyger hon genast i famn på dig.
Hon avgudar sin man.

Den olycklige ställföreträdaren kliver åter beslutsamt in
i salongen, men fastnar på nytt som en mekanisk docka, vars
urverk gått slut. Man sneglar från alla håll på honom.
Ämnar detta societetens enfant terrible visa något nytt utslag
av sin excentricitet. Han svettas och torkar sig om halsen
på äkta bondmaner. Gamla hennes nåd kommer fram till
honom och viskar förstulet:

- Vad går det åt er, Robert? Ni står där som en träbock.
Se så, kyss nu er lilla hustru.

Han stirrar från den ena damen till den andra. Ingen
visar någon lust att flyga honom om halsen, allra minst lilla
markisinnan, som trumpen vänder sig bort. Då är det en av
damerna, som ler hult mot honom, antagligen ler hon av
ohejdad vana. Men det ser inbjudande ut. Här ta mig tusan har