Sida 779

svärmodern är av alldeles motsatt åsikt. En korrekt öm hälsning
mellan man och hustru i så många vittnens närvaro skall tysta
skvallret. Du måste kyssa henne, säger den gamla, och yttra
några hjärtliga ord, så att hennes gäster hör det. Kom ihåg -
inte en centime innan du vunnit förlåtelse!

Betjänten för den skrämde Jean in i hans rum under
förevändning att byta kläder, men i själva verket för att
exercera honom en smula. Under tiden sprider madame i
salongen nyheten att hennes svärson återvänt från sin biltur.
Skvallret har gått och med en viss spänning motses mötet
mellan makarna. Tisslet och tasslet plågar markisinnan, som
blir allt oroligare och trumpnare. Äntligen kommer markisen.
Han för sig något stelt och bugar sig rätt tafatt till höger
och vänster. Några av herrarna vill börja en konversation.
Då slår han sig för pannan och rusar ut i sitt rum, där
betjänten väntar.

- Marcel! Marcel! Vem av dem är min hustru?