Sida 777

I detsamma stiger madame Ponson in i rummet. Hon
skänker Marcel en hastig nick och räcker den förvirrade Jean sin
hand till kyssning. Hade inte Marcel lyckats ge sin protegé

en vink bakom madames breda rygg, så hade Jean väl inte
fattat galoppen. I sin vimmelkantighet kysser han nu den
gamla på handen med eftertryck och skakar dessutom för
säkerhets skull sagda hand rätt kraftigt. Madame betraktar
honom med oförställd häpnad och säger:

- Du förefaller så upprörd och förlägen, Bob! Ja, du
har skäl att vara det - som du har betett dig! Att lämna
Hortense utan ett ord till förklaring! Och jag vill säga dig, att
det utbetalas inte ett öre förrän du följt mig hem och försonat
dig med din hustru. Jag skall själv varsko henne!

Och den förfärliga människan går direkt till telefon och
meddelar Hortense att markisen kommit hem och längtar efter
att få råka henne.