Sida 772

han just satt till munnen, över sig, och stirrar rådvill
framför sig, huttrande av rus och olust. Så skiner han sakta men
säkert upp. Han ropar:

- Kom hit Coubert! Fördöme mig om inte galne Bob
fått en biljant idé!

Han gräver i rockfickan och får tag på en kam. Med den
går han Jean till mötes och börjar kamma honom. Han blöter
på kammen för att få Jeans ostyriga lockiga hår att ligga i
liknande raka testar som hans eget, spottar på kammen
och smetar, och skjuter honom sedan fram mot en liten
spegel.

Jean måste le, när han ser sin bild i spegeln. Markisen
har givit honom sin frisyr och dessutom sin monokel, som
inte vill sitta fast. Man måste erkänna att likheten i stort sett
är förbluffande.

Markisen nyktrar till av förtjusning vid tanken på vad