Sida 770

bildning, mina skulder och mina kopparslagare, så vore du
värd att också bära mitt namn.

Jean sätter nu lampan på bordet innan han kan förmå
sig att svara:

- Min mor var i tjänst på slottet. Hon flyttade hit kort
innan salig markisen gifte sig. Jag var knappt årsgammal då.

Nu vaknar ett dunkelt minne i Bobs omtöcknade hjärna, och
med en tämligen obalanserad åtbörd sluter han sin halvbror
i famn...

- Aha, nu minns jag! Du var den drumliga bondpojken,
som inte kunde lära mig rida. Du har vuxit till dig min
gosse, du har blivit lik mig. Du ser ut som en perfekt
gentleman!

Jean småler en smula ironiskt åt komplimangen och
börjar klä av markisen, som under tiden sluddrar: