Sida 762

godtrogen!

- Håll mun! säger husbond och slungar ett äpple i käften
på predikaren, stiger så ned för att flytta stegen. Men pojken
muggar och fortsätter:

- Se husbond är mera som en herreman än en bonde,
husbond är liksom skapt att bli lurad och bedragen.

Då fattar husbond äntligen humör och ger pojken en
torvare, så att han sätter en röva. Grinande av smärta och
sorg fortsätter pojken, gnidande de ömma delarna:

- Och husbond låter huttla med sig som en barnunge,
för husbond är alldeles för god för denna världen!

Inför detta beröm från den nyss agade brister bondens
godmodighet åter ut i ett hjärtligt skratt. Han rycker upp
pojken, dunkar honom i ryggen, och knuffar honom bort
mot stugan sägande: