Sida 757

Och med en sirlig om ock något ostadig bugning avlägsnar
sig markisen från sin definitivt desillusionerade lilla
markisinna.

Väl ute i hallen stannar han vid ett bord med groggattiralj.
Han slår i och tömmer ett glas. Ovanför bordet hänger en
spegel på väggen. Robert ställer glaset ifrån sig och
granskar allvarligt sin bild i spegeln. Så rynkar han pannan och
säger åt sig själv:

- Nej, gamle Bob! - bedragen må vara - men utskrattad!
Nej!

I detsamma upptäcker han någonting annat i spegeln, som

fängslar hans uppmärksamhet, nämligen tavlan, som föreställer
Chateau de Tour dIvrogne. Då får han en idé, som sätter
en viss fart i honom. Han ropar otåligt på Marcel och beställer
fram sin bil, och när den gamle trotjänaren frågar vart det
skall bära i väg, svarar Bob: