Sida 756

list. Hon hör markisens steg ute i våningen.

Han går något vacklande bort till hustruns dörr, fumlar
länge med låset. Så stiger han in. Där har hon sin hjälte,
något knäsvag, men behärskad. Hennes ömma oro avspisar
han, och när nu även hon vill granska hans famösa blessyr,
brister han i skratt och säger:

- Den är osynlig, madame, den sitter mitt i hjärtat.
Så stramar han upp sig till en viss sirlighet och säger:

- Madame, av en tillfällighet vet jag att ni inte längre
har nyckeln till edra rum. Är det inte så?

Hon småler flickaktigt skälmskt vid tanken på att hennes
tricks lyckats. Men desto mindre småler hon när markisen
nu räcker henne den sägande:

- Tag i gengäld min, jag behöver den icke.