Sida 755

I markisens sovrum ställer betjänten i ordning till natten.
Han breder ut pyjamasen, finner nyckeln och stoppar den
med ett leende tillbaka. I detsamma inträder hans husbonde,
förtumlad av grubbel och dryckjom.

- Säg mig Marcel, säger han till betjänten, jag måtte
ha förlorat min nyckel till markisinnans rum.

- Visst inte ers nåd, småler betjänten och tar fram den.
Markisen grubblar alltmera intensivt. Han säger dröjande,
nästan rädd för sin fråga:

- Men - men Marcel - det finns ju bara två?
Och Marcel konstaterar belåtet:

- Alldeles riktigt ers nåd, den andra har markisinnan
själv.

Markisinnan väntar i spänning på resultatet av sin lilla