Sida 754

springa, dels att det till på köpet sitter på orätt arm. Han
vägrar, men vännerna insistera, livligt understödda av
majoren, som låter dem ana ett skämt. Då tar den stackars Bob
majoren avsides och vädjar till hans vänskap. Vill han
verkligen göra honom till narr inför hela klubben? Då låter
majoren masken falla, han svarar:

- Ja visst, inför hela Paris och framför allt inför Hortense.

Det blir stackars Bob för mycket. Han sätter monokeln i
ögonvrån och granskar utmanande sin vän. Majoren tar då
ur sin ficka något, som kan likna en monokel, i alla händelser
sätter han den också i ögonvrån. Det är nyckeln till Hortenses
rum. Bob tror inte sina ögon. Han rätar upp sig 1 verklig
indignation, dröjer ett ögonblick som slagen av en misstanke,
torkar sina ögon, sin monokel, och stirrar ånyo på majoren,
som lugnt och triumferande stirrar igen. Då räcker Bob fram
handen för att gripa nyckeln, men tumlar tillbaka för en
stöt av majoren, som därpå hånleende lämnar honom ensam
med sitt grubbel.