Sida 752

Sekundanterna småle i mjugg, men apacherna lägga inte
band på sin munterhet. Markisen fixerar dem högdraget och
säger:

- Messieurs, er glädje är alldeles omotiverad, ty
begravningen uppskjutes på obestämd tid.

Orons timmar tillbringar Hortense snyftande, utsträckt på
divanen, tröstad och styrkt av sin mor, men kanske ännu mer
av ett nytt medvetande: Hennes man är dock en hjälte! Han
slåss för hennes skull! Han riskerar sitt liv! Så kommer då
äntligen betjänten, den förste budbäraren. Hortense störtar
emot honom. Hur har det gått? Betjänten rapporterar:

- Markisen är sårad, men föga dödligt.

Och var finns han? Markisen har begivit sig till klubben
för att mottaga sina vänners lyckönskningar. Madame har
knappt haft hjärta att störa den lillas tårfyllda entusiasm