Sida 750

Så gott som genast flyger värjan ur markisens hand, Han
betraktar tämligen förbluffad sin tomma hand, men när
nu sekundanten räcker honom vapnet, tackar han
förbindligt och går åter en garde. Samma resultat. Nu ser han
smått förargad ut, men får åter sitt vapen, och går åter
en garde. Majoren är hela tiden orubbligt allvarlig, och
slår nu en vacker lyra med sin motståndares vapen. Robert
lyfter alldeles häpen sin blick mot skyn för att följa
värjans himmelsfärd. Och åter får han vapnet och åter går
han en garde, men nu koncentrerar han sig på det enda:
att hålla fast. Han biter ihop tänderna och kramar fästet
och säger:

- Gärna döden, men nu släpper jag dig inte, djäkla
slingerål!

Majoren gör ett utfall, och sekundanterna ingripa med
stora åtbörder och glimtar av löje. De ropa: