Sida 742

sig dörren till Hortenses rum. Han vrider på låsvredet,
knackar sakta, lyssnar, och då han hör steg närma sig lyser han
upp i ett lystet leende. Han ställer sig på lur vid sidan av
dörren, som nu öppnas. Majoren griper kring den öppnande
handen och drar med ett raskt grepp till sig den förmodade
rymmerskan, som emellertid befinns vara en stöddig negress,
hennes nåds kammarjungfru. Svartingen är inte buskablyg,
och då majoren nu vill tränga sig in i markisinnans våning,
avvisar hon honom bryskt med den förklaringen, att förutom
hennes nåd själv är det bara markisen, som har tillträde till
rummen.

- Hennes nåd har anförtrott mig sin nyckel och befallt mig
att inte släppa in någon främmande, säger hon, och kråmar
sig av stolthet över detta förtroende.

Renard får nöja sig. Han sväljer förtreten, tar svartingen
under hakan och säger:

- Jaså du svarta ängel vid Paradisets port! Nå, en annan