Sida 732

tar leken sävligt och börjar i stället för att ge bygga ett
korthus i det han säger:

- Jag vill inte längre dölja för min kära svärmor, att det
fattas ett spaderess. Jag vet det bäst, för jag har själv haft
bort det!

I detsamma förmärkes en viss oro i hallen, som tycks
väcka markisens för en gångs skull glada intresse. Vad
står på? Stormar man huset? Några herrar i
eveningdress ha trängt sig in i hallen, och trots ett visst motstånd
från tjänstefolket komma de ända in i salongen, där
markisen kiknar av skratt under det att damerna resa sig
rådvilla. Intränglingarna studsa häpna och förlägna vid åsynen
av damerna. En av herrarna stiger fram. Ragglande av skratt
hänger sig markisen kring den käre vännen Renards hals. Men
majoren stöter förargad undan honom och vänder sig till
madame.

- Madame, ni måste ursäkta oss! Robert har utsatt oss