Sida 725

Utanför hotel de Luny står en lastbil från vilken tjänarna
bära in den ena kofferten efter den andra, alla med
hotelllappar från Egypten, Indien, Amerika. Strax efter kommer

en magnifik limousine och kör fram till stora trappan.
Chauffören håller upp dörren och Hortense hoppar ur. Leende,
livlig, vacker och snabb, ropar hon redan på trappan: -
Mamma! Mamma! Hon springer uppför de få stegen, en tjänare
håller upp porten och i hallen smaska mor och dotter samman
i en sydländskt livlig omfamning, kyssas, gråta, skratta, smekas
och virvla bort i riktning mot markisinnans våning under
ett brusande pladderfall.

Markisen ger sig god tid med att stiga in. Han ger sig
god tid att låta Marcel taga av sig rock och hatt, som Marcel
i sin tur lämnar en betjänt. Han ger sig tid att tända en
cigarrett och att blåsa ett rökmoln i Marcels ansikte innan
han frågar hur den gamle vännen mår.

Så snart det första mötet mellan mor och dotter är