Sida 600

höfterna, kring midjan, kring bröstkorgen, hur han trycker sig

intill honom, hur han kränger, våndas, kämpar, känner till
sist den sjukes andedräkt i sitt ansikte, hans brinnande kyss
på sin kind. Då blir undergörarens leende ohöljt bittert,
bräddat av leda och vämjelse men utan en droppe triumf.

Utanför klosterporten stiger en storm av jubel då
budskapet om underverket kommer. De sjuka på ängen börja
hanka, halta, linka, krypa fram mot porten...

I priorns cell sitter don Giovanni försänkt i djup begrundan.
Framför honom står Ruggiero, allvarlig och lugn men på
samma gång trött och slapp, liknöjd. Prelaten betraktar honom
i smyg, så rör han lätt vid hans arm och spörjer:

- Vem tror du har givit dig makten att hela?

Ruggiero spritter till, hans uttryck blir för ett ögonblick
skarpt, misstänksamt, lurande, men återgår till en sorgmodig