Sida 534

vänder sig nu om och då han ser att Marcelia och Ruggiero, de
forna lekkamraterna, glömt sig kvar, småler han. Men tiden
för processionen är inne. Han vidrör Ruggieros skuldra.

Men under tiden har Fabricio utanför kapellet och med dess
mur som skrivplan på ett visitkort skrivit några ord, som han
med mysande tillfredsställelse genomögnar. Nu ställer han sig
till vänster om porten, på lur. En del av församlingen
strömmar ut, leende, livlig. Det är en högtidlig procession, och en
högtidlig procession är ett folknöje. Så kommer prästen och
korgossarna med sina rökelsekar, så en skara urgamla gummor
och unga flickor, så kommer då den höga helgonbilden på sin
bår. Vid vänstra framskackeln går Ruggiero, vid bakskackeln
Luigi. Han upptäcker Fabricio, ser också att han håller ett
papper i hand. Följer så den långa slöjan och tärnorna, längst
till vänster Carmela. Fabricio böjer sig fram och räcker fram
papperet, smugglar in det i den slöjbärande handen.

Då vänder sig Luigi snabbt om, han ser Fabricio helt nära
Carmela, hand snuddar vid hand, han tar ett steg emot dem.